Ännu en gång är en av länsstyrelsetjänstemännen med och överklagar kommunala ärenden. Denna gång en fortsättning på Öbackaplanerna då antikvarie Andreas Grahn har begärt rättsprövning av planerna.

Först lite historia i ärendet. Detaljplanen antogs av kommunfullmäktige efter att ha gjorts om en gång efter invändningar gällande riksintresset från Banverket. När det gäller järnväg är det Banverket som pekar ut riksintresse och inte länsstyrelsen.

Länsstyrelsen avslog ärendet den 19 april och regeringen avslog det den 16 december. Grahn kritiserar sin egen myndighet i rättsprövningen och påstår att det bl.a. berodde på vänskapsrelation till Lorenz Andersson, dåvarande landshövding. En av hans kollegor länsarkitekt Bo Berge skrev till regeringen och bad att regeringen skulle ta över och ändra ärendet. Självklart lämnade regeringen ärendet utan åtgärd vid beslut den 19 maj.

Jag kan inte påstå att jag har någon lång vänskapsförbindelse med någon i regeringen, inte med bästa vilja, även om jag känner Maud Olofsson sedan länge. Man kan fråga sig hur tjänstemän i länsstyrelsen ena gången kan vara privatperson och i andra myndigheten. Jag blir fundersam när jag vet om tidigare överklagande från personen i fråga. Man kan också ställa sig frågan om det finns en utbredd vänskapsrelation bland tjänstemännen på länsstyrelsen, t.ex. mellan Berge och Grahn, och i kampen att förhindra Umeås tillväxt.

Däremot tror jag att alla i regeringen delar min uppfattning att nuvarande överklaganderegler är ett hot mot tillväxten och är kanske mera ett sysselsättningsobjekt för vissa personer. Nuvarande regler faller heller inte under någon antikvarie del. Det visar på att en regionbildning måste till med det snaraste och att flera beslut ska föras över till politiken och bort från enskilda byråkrater. Vi lever i en demokrati och inte i ett feodalsamhälle med kungliga tjänstemän som ska utöva all makt.